Välkommen!

Du verkar vara ny här? Om du vill vara med, klicka på en av följande knappar:

En orienterares klagan

Jag läste en insändare i VLT fredagen 12 juni "Nu är det sämre än värst" Den minner mig om en sång jag skrev och framförde för några år sen på vår Glögglunk för veteranorienterarna.Nu vet jag inte om det är åldern att jag glömmer så fort eller för jag har fortfarande inte tagit till mig endaste dugg.

EN ORIENTERARES KLAGAN

(Mel: Folköl och dunka dunka med Svenne Rubin)

Orientering har blitt så svårt nu för tiden
Sanna mina ord det blir bara värre
Det ser ju inte ut som det skulle finnas nån gräns
Femton tio och fem tusen delen
Ja snart springer man väl på ett tusen delen
Å kartan blir stor som en platt Teve Skärm

Tre till TC och två till starten
Och dessutom glömde jag ju kompassen
Men det spelar väl ingen roll på en ynka medeldistans
Branter och branter och berg i vägen
Å ljusgrönt och mörkgrönt och andra nyanser
Men här skulle färgen nog allt vara gul

Sänka höjd och brantfot
Sankmark gul och blå
Gropar och stenar i vägen
Både stora och små
Ultra lång och kort
Och sen blir det sprint i stan
Sänka höjd och brantfot
NU FÅR DET VARA NOG

Gropar och gropar och kurvor så täta
Och kompassen är trasig men det gör detsamma
Nålen visar ju inte vägen i alla fall
Stenar på marken och stenar i vägen
Å stenar i skon och blåsor på hälen
Och kartan stämmer inte ett enda dugg

Och orken den blir bara sämre och sämre
Å skulle det bli någon hejd på regnet
Ja då blev det så hett man inte stod ut
Kompassen på tummen å pinnen på fingret
Å ryggsäck å matsäck å lukt från grillen
Å sen vet man ju knappt efteråt var man vart

Sänka höjd och brantfot
Sankmark gull och blå
Gropar och stenar i vägen
Både stora och små
Ultra lång och kort
Och sen blir det sprint i stan
Sänka höjd och brantfot
NU FÅR DERT VARA NOG

Logga in eller registrera för att kommentera.